Hela mitt liv har ostbågar varit min största kärlek... HAHA nej skojja ;)

För lite mer än ett år sedan började jag prata med världens gulligaste kille på msn. Det tog itne lång tid innan jag började gilla honom. Men vem blir kär i någon man aldrig träffat?

Jag träffade honom tillslut. Den 18 mars i år. På en resturang i Kiruna, Valentino Källaren.

Jag har nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv, OCH HAN BARA SATT DÄR! helt tyst, och jag pratade på som bara attan.

Jag har försökt att förtänga hela den "resturang delen" och vill hellre bara minnas resten av dagen. Att vi kastade snö på varandra innan han åkte iväg, att jag halkade på minst 12 isfläckar ibland en massa folk och inte ens skämdes.

Jag var glad den dagen, riktigt glad. Jag blev nog kär i honom redan när jag såg honom.

Det var exakt 8 månader sedan detta hände, men jag minns det som igår. Hade någon sagt till mig att vi skulle vara tillsammans idag, hade jag aldrig trott den. Jag har aldrig trott på långdistans och tyckt att alla som har det har varit konstiga.

Men Jens får mig att skratta och det anser jag vara bland det viktigaste. Han gör mig glad genom att bara finnas och när jag är med honom har jag inte längre någon mark under fötterna.

Jag får ofta frågor om hur jag klarar det. Kärlek övervinner allt!

Kalla mig löjlig men jag älskar jens och jag vill dela resten av mitt liv med honom.