.

det kändes som att du kastade en sten på mig
plötsligt värkte mitt hjärta så fruktansvärt
att det kändes som att någon tryckte ner mig
i ett mörkt jävla hål.
då tog jag tag i pennan.

När något händer i mitt liv
tar jag tag i pennan och ett papper.
jag har inte insett det själv förens nu,
men så är det. Jag kan sitta i timmar
och rita linjer, skuggor och olika skepnader.
Det gör mig lugn, när jag är stressad eller ledsen.
det är då bilderna blir som bäst.
Jag älskar känslan av pennan mot papper
och att se en helhet. Jag älskar att se en bild i huvudet
och sudda och göra om samma detalj flera gånger.
Det är så jag fungerar.

 

vet inte om jag visat dom förr,

men då får ni se dom igen.


Kommentarer
Lina säger:

HEj Jana...hur är det med dig, låter som du inte är i ditt esse just nu. Hoppas att allt ordnar sog och blir bra.



KRAM

2010-09-21 | 23:04:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback