jag skrev ju faktiskt inte ett minne på dag åtta, så jag gör det nu istället.

Oulu 2008 är en massa fina sommarminnen men jag tar ett som inte är speciellt fint.

Jag och hela resten av familjen åkte till ett stort varuhus, prima, som ligger i oulu.
Jag och lovisa ställer oss och kolla på kläder m.m. och jag får för mig att prova lite saker.
när jag går ut ifrån provhytten igen går jag och lovisa runt i resten av affären och bestämmer oss sen för att gå in i nästa affär som ligger precis brevid.

När vi går runt där inne tittar jag på en foundation som jag sedan skulle be pappa betala åt mig ( han hade mina pengar...) och sen får jag en sån där underlig känsla av att någon tror att jag snattar. Jag går runt med den här foundationen ett tag innan jag en halvtimme senare ställer tillbaka foundationen eftersom att pappa var så seg och fortfarande var inne i den första affären.

När vi går ut ifrån den andra affären kommer två vakter och drar in mig i ett rum,
lovisa som går brevid mig fattar inget och springer för att hämta pappa.
Där inne står jag som ett frågetecken med två finska vakter.
Dom pratar ju självklart finska då och jag är så chockad att jag inte ens bryr mig om att försöka fatta vad dom säger.

Jag fattar ju självklart att jag har gjort något och försöker få ur mig att jag är svensk och kan inte finska.
Dom bara kollar på mig och skrattar med ni vet "haha...kul." skrattet och jag känner mig helt jäkla lost.
Efter ett jävla bra tag förstår dom att "men vafan hon kan faktiskt inte finska" och börjar pratat den sämsta engelskan jag har hört någonsin.

Jag har tydligen snott en bh........?

DÅ kommer pappa som en räddare i nöden och börjar prata med dom.
det visar sig vara ett missförstånd och då kläcker den ena ur sig
"förlåt så mycket".

Jag går därifrån och sätter mig med Lovisa på en bänk utanför. Då släpper chocken och jag börjar storlipa.