ett sommarminne

jag ska va ärlig, jag suger på att berätta om minnen. och jag kommer inte på ett enda..

men jag tar det enda jag kommer på.
Hos pappa har vi en stuga, eller sommarstuga som man så fint kallar det här i småland, som ligger ute i en by som är lika stort som en ärta (man tycker ju att en by borde växa men den har liksom stannat upp och gått bakåt istället, stängt ner konsum och skolan,befolkningen består väl mest av 60+ och några få stackare som är fast där ute...) .
När vi är där ute blir jag väldiiiigt (!!!) rastlös och jag och lovisa går oftast till bron, som är det enda sättet att ta sig över till den rätta sidan av byn......, DÄR fiskar vi iallafall... och pratar... och alla stunderna där är guld värda.

Det är ändå ganska skönt att vara där... stilla och lugnt (och en stockholms tjej hade garanterat hängt sig så fort hon hade kört in i den lilla byn), och det är lite det som är charmen med den lilla byn... att umgås med släkten och andas in 1500 talet (bortsett från att jag tvivlar starkt på att någon har kvar en ladugård som är i bruk)

och jag vet inte riktigt hur man ska förklara, så jag säger som norrlandsguld " Kuoksu, när du vill vara dig själv för en liten stund"


"Byn grundades omkring 1630 av Jöns Jönsson Pirkkoi. Byn är det äldsta nybygget i Torne Lappmark, men har tidvis varit öde."
detta måste vara en av den tid den har varit öde. ;o