Jag tänker nästan aldrig den tanken när jag rensar ut saker. Jag vill slänga bort så mycket som möjligt och ha mycket utrymme. Men när jag tittar på saken för länge får jag värsta nostlgitrippen, det liksom öppnas en historiabok i min skalle- utav bara en sak. Sen kan jag inte slänga bort den, för jag är rädd att minnet försvinner, så då stoppar jag tillbaka den fast jag aldrig mer i hela mitt liv kommer att ha användning för den.

Samma gäller med grejer som kommer från någon annan som dom har glömt hos mig. Nu menar jag inte mössan Arissa glömde här för någon vecka sen, jag snackar om pennan Frida glömde hos mig när vi gick i 2an. Jag vet att ingen kommer att ha användning för pennan längre, men jag har lärt mig att inte göra mig av med andras saker.