Det går i vågor. Ibland är jag jättenöjd och ibland känner jag mig inte alls lika nöjd. Det beror på om jag jämför mig med andra tjejer eller inte. Jag skulle absolut inte vilja vara så smal som jag var en gång i tiden, jag vill liksom hellre ha lite hull på kroppen. Tycker det är snyggare med former än utan! Kommer dessutom ihåg när jag va sådär 7 år kanske. JAg påpekade att jag ville ha min kompis lår, för mina va så stora. Sen tänkte jag efter och insåg att jag inte skulle se så fin ut i hennes lår, nä då va minsann mina bättre. Så när jag kommer på mig själv med att tänka "ååh hennes mage vill jag ha" så tänker jag på den gången och helt plötsligt känns viljan mycket lägre. :)

Jag gick i en klass där det var ganska viktigt att ha självförtroende, vi klankade ner på varandra så mycket så man fick liksom inte ta åt sig, det var dock bara på skämt. Men även om det bara va på skämt så tog man åt sig. Det kommer man aldrig ifrån. Men jag höjdes ganska så mycket under mitt år som 15 åring. Det var liksom så mycket som hände runt mig just då som gjorde att jag växte som person. Jag gjorde saker man inte fick göra, jag tänjde på gränserna, jag "levde livet" som man också brukar säga. Den perioden gjorde att jag va tvungen att vara lite mer självständig, stå på mina egna ben, stå för egna åsikter och inte falla för grupptrycket. Ett tag då så gick mitt självförtroende upp i taket :)

Det går i vågor. Ibland är jag jättenöjd och ibland känner jag mig inte alls lika nöjd. Det beror på om jag jämför mig med andra tjejer eller inte. Jag skulle absolut inte vilja vara så smal som jag var en gång i tiden, jag vill liksom hellre ha lite hull på kroppen. Tycker det är snyggare med former än utan! Kommer dessutom ihåg när jag va sådär 7 år kanske. JAg påpekade att jag ville ha min kompis lår, för mina va så stora. Sen tänkte jag efter och insåg att jag inte skulle se så fin ut i hennes lår, nä då va minsann mina bättre. Så när jag kommer på mig själv med att tänka "ååh hennes mage vill jag ha" så tänker jag på den gången och helt plötsligt känns viljan mycket lägre. :)

Jag gick i en klass där det var ganska viktigt att ha självförtroende, vi klankade ner på varandra så mycket så man fick liksom inte ta åt sig, det var dock bara på skämt. Men även om det bara va på skämt så tog man åt sig. Det kommer man aldrig ifrån. Men jag höjdes ganska så mycket under mitt år som 15 åring. Det var liksom så mycket som hände runt mig just då som gjorde att jag växte som person. Jag gjorde saker man inte fick göra, jag tänjde på gränserna, jag "levde livet" som man också brukar säga. Den perioden gjorde att jag va tvungen att vara lite mer självständig, stå på mina egna ben, stå för egna åsikter och inte falla för grupptrycket. Ett tag då så gick mitt självförtroende upp i taket :)