ja, rubriken får vara sån,
för jag vet helt ärligt inte vad
jag kommer skriva i det här
inlägget. idag har varit en bad
day och allt verkligen stör mig.
Men det är dom här dagarna
som jag tänker efter, och inser
en massa saker. Idag var väl
dock inte en just sån dag, men
jag tänkte på sådant som jag
tänkt på förut, fattar ni?

Alla har vi väl en ideal vän, right? men hur många sådana har vi, egentligen?
jag har två vänner som verkligen passar in under ideal, men alla andra då?
jag insåg för ett tag sedan, eller ja ett år sedan, att jag tar emot allt. Jag bara står
där och tar emot slag, som jag egentligen inte gjort något för att förtjäna.
Jag bestämde mig för att keep the good ones and let the bad ones go. Men tro mig
det är inte lätt, trots alla smällar man fått ta, så vill man ha den kvar. Jag kanske
inte heller har varit någon direkt ängel, men det finns saker som man inte säger,
liksom har inte era föräldrar lärt er att
"har man inget bra att säga behöver man inte säga något alls"?
man förstår nog inte själv förens man står där.

Jag bestämde mig även för att själv få en åsikt om folk, inte alls bry mig om vad
andra sagt om personen, utan verkligen själv ta reda på det. MEN once again
hade jag kunnat spara en massa energi och ork på att lyssna på dom, för
varenda gång har det varit rätt, varför är det så?

Den här texten har ingen röd tråd, helt osammanhängande, och ni som faktiskt
läst igenom texten lär väl sitta som frågetecken. så för er som sitter och funderar
på om man ska läsa den eller inte, det är inte värt det, bara bläddra vidare.